Forskningsmetoden och experimentet
Experimentet sträckte sig över flera dagar och involverade 37 deltagare. Först fick deltagarna i uppgift att koppla slumpmässiga ord med bilder som var klassade som negativa – det innebar bland annat bilder av skadade personer och hotfulla djur. Forskarna använde välrenommerade databaser (för att säkerställa att bilderna hamnade i rätt kategori) och under den första kvällen genomförde deltagarna övningar där de länkade dessa negativa bilder med nonsensord.
Nästa dag, efter en god natts sömn, bötte experimentet på sig. Denna gång skulle hälften av nonsensorden associeras med positiva bilder, som avkopplande landskap och leende barn. Målet (alltså att förändra de tidigare negativa kopplingarna med en mer positiv vridning) var att “omprogrammera” minnena.
Under den andra natten spelades inspelningar av dessa nonsensord upp för deltagarna under NREM-sömnen (en sömnstadie då hjärnan fortfarande bearbetar information). Detta gav forskarna chansen att se hur hjärnan hanterade ljudspåren medan deltagarna sov.
Mätningar och resultat
Hjärnaktiviteten hos deltagarna övervakades noggrant med elektroencefalografi (EEG) under hela experimentet. Forskarna riktade in sig särskilt på theta-bandaktiviteten (vilket hänger ihop med hur vi bearbetar känslomässiga minnen) och fann att den ökade rejält när positiva ljudkopplingar användes istället för negativa.
Genom enkäter noterade man dessutom att deltagarna hade svårare att plocka fram de negativa minnena som blivit “blandade” med positiva inslag. Forskarna kommenterade att “denna procedur minskade återkallandet av obehagliga minnen och ledde till att positiva minnen ofrivilligt trängde fram oftare”.
Framtida möjligheter och vidare studier
Studien visar att det kan vara möjligt att modifiera negativa minnen och känslomässiga reaktioner med hjälp av icke-invasiva sömninterventioner. Forskarna påpekade (även om de var tydliga med att vi fortfarande är i ett tidigt skede) att experimentet hölls under mycket kontrollerade laboratorievillkor, vilket innebär att resultaten kanske inte går att direkt överföra till riktiga situationer där människor upplevt verkliga trauman.
Samtidigt öppnar studien upp för nya spännande frågeställningar kring hur hjärnan lagrar och bearbetar minnen under sömnen. Många faktorer spelar in här, bland annat olika sorters minnen, specifika delar i hjärnan och olika sömnfaser. Att skriva om negativa minnen med positiva spår visar sig lovande, men mer forskning behövs för att förstå hur detta bäst kan tillämpas.
Avslutande tankar
Detta nyskapande arbete ger oss nya inblickar som kan komma att användas vid behandling av svåra eller trauma-relaterade minnen. Forskarna uttrycker det så här: “Våra fynd öppnar breda vägar för att minska återkallandet av obehagliga eller traumatiska minnen.” För dem som kämpar med påfrestande minnen kan denna forskning innebära ett ljus i mörkret – även om vi har en lång väg kvar innan metoden blir en del av det vanliga kliniska arbetet.
